Oj vad länge sen jag skrev. Anledningen är för att jag haft fullt upp i att bo in mig här i Kalmar och Öland!
Men nu kände jag att det var på tiden att skriva igen.

Vad mycket det är som att hänt! Så sjukt mycket nya intryck, nya människor, nya möjligheter- ett helt nytt liv helt enkelt.
På bara den här korta tiden har det hänt så mycket och jag har lärt mig mycket nya saker, fått nya insikter och känner mig som en annan person.
Jag stor trivs men jag tänker ofta på de där hemma. Jag saknar min familj och mina vänner och ibland även miljön där hemma. Jag känner en rädsla över att missa utvecklingen där hemma och på så sätt förlora mer och mer kontakten med dem- kanske behöver släppa på kontrollen något och lita på att de finns kvar och att vi ses igen? Jag försöka i alla fall tänka att det som ska ske kommer att ske oavsett om jag förstår varför eller inte. Vill i alla fall att ni som läser det här ska veta att jag saknar er där hemma. Tänker på er ofta och jag hoppas ni har det bra. Vi ses snart igen min vän!

Angående hur det är här nere kan jag bara säga- det är toppen! Jag har lärt mig massor på den nya utbildningen och jag känner att efter varje föreläsning har jag fått massor av kunskap. Det är en otroligt skön känsla av att få denna nya kunskap och jag har kommit på mig själv sitta och tänka i banor jag aldrig tidigare har tänkt i.
Igår var en mycket fin kväll. Jag och Jaana köpte hem god mat och det slutade med att vi satt i soffan hela kvällen och pratade. Vi kom in på massa saker! Från gamla minnen, till universium. Oj vad vi var djupa! Kändes som att huvudet skulle expolodera ett tag av så mycket tankar och funderingar- det var härligt men lite läskigt. Att prata om universium kan göra en riktigt knäpp!! Vetskapen om att vi är så otroligt små och att det inte finns något slut där ute är en obehaglig tanke.. Sen att vi i vår vardag tror att en dålig vana aldrig går att ändra känns bara löjligt.. Man kan göra allt!! bara med rätt inställning, attityd och självförtroende så kan du göra precis allting!

Jag satt och väntade på bussen idag och såg människor gå förbi. Jag började tänka på hur inne varje individ är i sig själv. Vi alla lever i vår egna värld, sen samspelar vi med världen utanför oss. Detta samspel har olika spelregler (normer) som du behöver följa, mer eller mindre, för att passa in. Och beroende på tid och plats är det olika spelregler. Om du följer detta spelregler bra kan du uppnå bra social kompetens.. Jag tror att en stor anledning till att många människor inte mår så bra kan bero på att de inte är i samspel med sin inre värld och sin yttre. Dessa spelregler passar inte för den inre världen och det uppstår en inre konflikt. Jag tror att det är viktigt att veta att allt inte är svart och vitt. Det finns tusentals olika normer och ibland kan det vara så att vi är fast i just en norm som inte passar oss. Exempelvis kan det vara så att en tjej alltid vuxit upp med normerna om att man ska vara snäll, alla till lags, trevlig och fin. Det finns andra normer som säger precis tvärtom. Du ska vara tuff, står upp för dig, säga vad du tycker och aldrig låta någon köra med dig. Jag tror att det är viktigt att se över vilka normer man har, både på ett medvetet plan och ett omedvetet. Ifrågasätt dom!! Är det de här normerna jag vill ha? Är det såhär jag vill vara, passar de mitt sanna jag?
Det är det här som är det roligaste med livet tycker jag. Det går alltid att förändra! Ibland känner man sig ganska vilsen och vet kanske inte alls vem man är eller vad man vill. Men bara man ger det lite tid, ägnar några tankar åt det och vibbs är man på banan igen. Sen tror jag att det är viktigt att inte ta allting på för stort allvar! Skratta åt misstagen, fel stegen, det är inte hela världen! Jag tror att eftersom vi lever i vår egna värld tror vi att allting kretsar kring oss själva, på ett sätt gör de det eftersom vi är huvudpersonen i våra egna liv, men ibland kan vi även glömma bort att vi faktiskt inte är huvudpersonen i någon annans liv. Oftast när vi tänker på vad andra ska tycka och tänka om oss glömmer vi bort att den störska kritiken mot oss själva är faktiskt vi själva. Alla är så upptagna med sina egna liv och allt du upptäcker hos dig själv- räkna inte med att alla andra ska upptäcka det också. Ta inte livet på för stort allvar, de felsteg du gör kan du alltid göra någonting åt. Se dessa felsteg som erfarenheter istället, ny visdom. En som aldrig vågar ta fel steg kommer aldrig lära sig att ta dom rätta.

En annan liten sak jag har tänkt på, i samband med en föreläsning faktiskt, är just det här med samspelet mellan människor. Tänk exempelvis på en person du har i ditt liv som betyder mycket för dig... Jag slår vad om att i den här relationen till den här personen känner du dig väldigt bra. Du känner dig kanske rolig, smart, schysst, trevlig osv. Visst är det en skön känsla som den här "personen" får fram hos dig. Skulle du känna dig tråkig, korkad, elak osv. skulle du fortsätta vara med den här personen eller skulle du verkligen känna så starka känslor för honom/henne? De sidor/känslor som personen lockar fram i dig avgör vad för relation och vad för typer av känslor du kommer ha för personen ifråga. Därför tror jag att det är A och O att ha en bra självkänsla. Jag tror verkligen att personer med bra självkänsla mår bra av fler människor än de med låg, eftersom att de med bra självkänsla får "upptäcka" sina fina sidor i samspelet med andra om och om igen och då blir resultatet att de tycker om dessa människor (de tycker om sig själva). Plus att jag tror att det är lättare att acceptera människor för de dom är om man accepterar sig själv. Vikten och koncentrationen ligger inte i att alla andra måste vara på ett speciellt sätt, stå för vissa värderingar för att du ska tycka om dem. Fokusen ligger på att du ska stå för den du är, se dig själv och visa upp alla dina fina sidor i samspelet med andra (utan press av att försöka passa in eller att andra ska gilla dig- det är faktiskt ganska oviktigt om du gillar dig själv, då vet du att du duger). Men risk finns dock att bli för ego, att man bara ser sig själv. Se andra också! Människor är intressanta! Jag brukar tänka att varje människa är utsänd för att lära mig något (jag är inte speciellt kristen av mig, men detta är enbart för att hjälpa mig tänka på ett sätt som passa mig) så vare sig jag pratar med en gammal vän, någon ny i klassen eller en försäljare försöker jag tänka "Hm.. undrar vad jag ska lära mig av den här personen". Det är super kul och jag skulle kunna skriva och prata hur länge som helst om det här!! Vi människor är verkligen speciella och jag tycker att alla, precis alla är helt perfekta! Eller det finns egentligen inget perfekt, för vem bestämmer vad som är perfekt? Men allting och alla är som de ska vara. Att försöka ändra någon som inte är som du vill att han eller hon ska vara är ett onödigt jobb. Lägg den energin istället hos dig själv, vem är du? Hur vill du leva ditt liv?
Skaffa dig självkänsla och självförtroende, sträck på dig och lev ditt liv som att du redan hade det du vill ha! Du är ju så grym!!

Om du inte tycker om dig själv hur ska andra kunna göra det då? Om du inte tycker om dig själv, hur ska du då kunna känna att någon annan gör det?
Tänk dig att du tycker om dig i varje möte med människor, känner du inte hur de tycker om dig också då? Och om det inte känns så, eller om det faktiskt inte är så att de tycker om dig- so what? Det är inte hela världen.. Då kanske ni inte är menade för varandra och det är okej. Men en sak är jag säker på, det finns någonting ni kan lära er av varandra- både om varandra och om er själv. Människor vi möter "säger" någonting om oss själva, eftersom det sker ett samspel- där du får möta en annan människa men även dig själv.

Skönt det är att skriva av sig! Sina tankar och funderingar. Känner mig ganska djup, men det är skönt det också eftersom jag till vardags nog är ganska ytlig, i alla fall till mesta dels. Jag tror att många kan tänka "Men shit går hon och tänker på allt det här? Fan vad djupt! Låter jobbigt." Men då skulle jag vilja säga att det gör jag inte. Det är som en mycket nära och fin vän till mig brukar säga "Det är enkelt!" Dessa tankar bara finns hos mig, jag behöver inte anstränga mig eller sätta mig i ett hörn och tänka. Jag tycker det är kul att skriva om, och kul att läsa om, riktigt kul att prata om också! Jag tror det är viktigt med balans, balans i alla man gör! Shit vad det är enkelt =).

Nej, nu ska jag sova. Jag har tyvärr blivit sjuk så har inte hunnit med så mycket som jag tänkt idag, kanske får somna till kurslitteraturen? Jag vill bara avsluta med att jag känner mig så glad. Jag tänker på alla mina nära och kära och så otroligt mycket jag har framför mig. Känns som att jag har börjat på ett nytt liv, det känns så skönt!
Jag är tacksam för att jag fått den här möjligheten, jag är tacksam för alla de människor som finns i mitt liv.
Veronica, Johanna, Jaana, Linn, Viktor, Mamma, Pappa och Anders- jag tänker på er, ni är fina människor.

God natt