Hej alla!
Shit, klockan är snart 5 på morgonen och jag har inte gått och lagt mig ännu.. Jag har suttit uppe med min tenta enda tills nu, helt sjukt! Jag är så jävla trött så jag vet knappt vad jag heter, behöver verkligen några timmars sömn innan jag ska upp igen och skriva på tentan! Helt sjukt svåra frågor.. det är ord och begrepp jag aldrig hört förut, man måste skriva på ett sätt jag aldrig tidigare gjort, det är sjukt svårt, men ganska intressant och lärorikt.
Jag måste bara säga att jag har haft en sjukt mysig dag idag! Jag var över en sväng hos Johanna och där var Rebecka och Cajsa också. Vi satt och försökte diskutera lite angående tentan men vi gled in på massa andra samtalsämnen också. Tycker verkligen om dom tjejerna, dom är goa!
Jag pratade lite med en annan mycket nära vän till mig idag på Facebook, nämligen Johanna! Åh, blev helt varm innom mig när vi pratade, hoppas du läser det här! Var jättelänge sen vi pratade och jag verkligen menar det, jag tänker på henne väldigt ofta. Det är verkligen en riktig vän. Mår verkligen bra av henne, hon ger mig så mycket positiv energi, hon har alltid trott på mig och peppat mig när jag verkligen har behövt det. Hon har skaffat pojkvän nu och har tagit tag i sitt bok skrivande ordentligt, hon verkar må riktigt bra, vilket hon är så värd. Jag håller tummarna för att hon ska få allt hon behöver för sitt bokskrivande, jag vet att hon kan, finns nog inte mycket hon inte skulle klara av om hon verkligen skulle vilja någonting. Hoppas jag får höra lite från hennes bok snart, jag är sjukt nyfiken :)! 

Ja juste! Angående skrivande, jag hade inte så mycket att göra häromdagen så jag skrev ihop en liten novell, eller berättelse som jag tänkte lägga upp. Jag tycker det är jättekul att skriva och ibland får jag såna impulser. Jag lägger upp den i alla fall. Hoppas ni tycker den är bra =)

"Låt det stanna mellan oss"

Jag letar ivrigt efter mina hemmanycklar i min svarta stora väska. Vart fan kan dom vara? Att jag aldrig lär mig, samma sak varje dag, varför lägger jag inte dom i ytterfacket? Jag stönar högt och känner hur varm jag börjar bli i ansiktet utav irritation. Jag ger upp och knackar bestämt på ytterdörren. Det tar ett tag innan min 2 år äldre stora syster Wilma öppnar dörren.

-          Vafan har du inga nycklar eller? Suckar hon och kastar upp dörren.

-          Varför är du hemma? Jo, men dom ligger långt ner i väskan, pallade inte ta upp dom, är du lat eller?

-          Käften och var glad att jag öppnade, säger hon och stänger sin dörr till sitt rum.

Jag klär av mig ytterkläderna samtidigt som jag funderar på vad det är för fel på henne. Hon tror att hon blev något den dagen hon föddes, och hon har blivit så jävla kaxig enda sedan i våras då hon fyllde 20 år. Om hon tror att hon är så jävla vuxen varför flyttar hon inte hemifrån då? Det är ändå ingen som vill ha henne här, morsan och farsan pallar snart inte heller med henne. När jag fått av mig ytterkläderna går jag in till köket och ser morsan sitta vid köksbordet med en cigarett i handen.

-          Snälla, öppna ett fönster om du ska röka inomhus, säger jag samtidigt som jag öppnar kylskåpet.

-          Den dagen du börjar med det, den dagen ska jag börja med det, säger hon och ger mig ett snabbt mystiskt leende.

Jag tar mjölkpaketet som står i kylskåpet och sätter mig vid matbordet mittemot henne.

-          Du ser trött ut morsan, haft en lång dag?

-          Oroa dig inte raring, jag klarar mig.

-          Det vet jag väl, det var inte det jag fråga, är du trött?

Hon tar några sista bloss från den cancerframkallade cigaretten och släcker den. Hon stryker sina händer igenom sitt kolsvarta hår och gäspar stort.

-          Om jag är trött? Ja, jag blir trött av alla mediciner jag proppar i mig.

Hon lutar sig bakåt på stolen och gnuggar sina ögon. Sedan tittar hon på mig och säger med glimten i ögat,

-          Sen blir jag trött av ditt ständiga tjat och försök att alltid ta hand om mig. Som om jag inte vore vuxen nog.

Jag ler och tar en klunk av mjölken jag håller i. Vi tittar på varandra och sedan tittar hon ut genom fönstret och säger,

-          Fast det blir jag nog aldrig, inte i den här jävla världen i alla fall.

-          Eh, sluta var så negativ, du vet att allt fixar sig, bara man vill, men du ger upp så lätt morsan!

-          Jaha, så det säger du? Vilken tur att du är så duktig då som inte gör det. Varför är du inte lika omhändertagande mot din syster och pappa som du är mot mig? Då kanske det hade blivit lite lugnt här i huset för en gångs skull.

Jag känner hur nära jag är på att säga någonting i stil med att de är för dumma i huvudet för att kunna vara sams med eller att ens bry sig om, men jag hinner hindra mig innan hon sedan säger,

-          Ibland beter ni er alla tre som små ungar. Jag kan bli så trött på ert ständiga tjafs och era tråkiga attityder.

-          Men är det mitt fel att Wilma är så jävla blond att hon inte ens fattar vad 1 plus 1 blir? Eller att farsan är så jävla dum i huvudet att han super bort alla pengar vi har? Hur mycket jag än försöker går det inte att vara sams med dom. Åh jag önskar att de försvann.

Hon skakar på huvudet, drar en djup suck och säger,

-          Raring, din önskan kommer att gå i uppfyllelse. Så var försiktig med vad du önskar.

Jag rycker på ögonbrynen och ser fundersam ut.

-          Vad menar du?

-          Dom kommer försvinna, precis som du önskar.

Jag fattar ingenting vad det är hon försöker komma fram till men någonting inom mig känner sig väldigt obekväm och vill helst bara gå därifrån.

-          Vad fan menar du? Sluta prata i gåtor jag fattar inte.

Hon biter sig om läpparna som darrar och säger,

-          Din pappa har fått cancer och läkarna säger att han ungefär har ett halvår kvar att leva. Och din syster, som du hatar mest på jorden vilket du själv har sagt, har bestämt sig för att ta sitt liv. Jag hittade hennes dagbok igår kväll och den här gången menar hon allvar. Jag har försökt prata med henne, men jag är rädd för att vad vi än gör kommer hon genomföra sina planer. Så sitter du här och önskar att de ska försvinna, din önskan kommer gå i uppfyllelse.

Jag känner hur min mage vänder sig ut och in. Vad fan säger hon? Jag känner en stor klump både i magen och i halsen. Jag menade ju inte så, inte försvinna, eller inte på riktigt i alla fall. Mår Wilma så dåligt? Varför har jag inte märkt någonting tidigare? Pappa, cancer? Nej, jag klarar mig inte utan dom.

-          Vad fan är det du säger? Varför har du inte sagt något?

Hon svarar inte utan bara vilar sitt huvud i sina händer. Hon stryker sitt hår igen men den här gången hårdare och mer intensivt.

-          Hade det spelat någon roll? Du hatar ju dom så du bryr dig ju ändå inte.

-          Men är du dum i huvudet eller? Klart jag bryr mig, vi är ju för fan familj. Vart är pappa?

-          Han ligger inne på Wilmas rum, de ligger nog och tittar på gamla foton ihop och pratar.

Jag känner hur hela huvudet snurrar jag tänkte precis resa mig upp för att gå in till dom, men morsan stoppar mig när jag kommit halvvägs och säger,

-          Innan du reser dig upp för att gå in och krama om både din syster och pappa vill jag att du ska veta, att om du inte passar dig med vad du önskar och hur du behandlar dina medmänniskor skulle det här jag precis sa, kunnat vara sant, och då vet man aldrig om du kommer ha sådan tur att dom ligger där inne på rummet och inte i en kista någon annanstans.

Jag sätter mig ner igen och stirrar surt på henne.

-          Vad menar du? Så det är inte sant? Pappa har inte cancer?

-          Nepp

-          Och Wilma har inte självmordstankar?

-          Inte vad jag vet.

-          Men du är ju för fan helt jävla dum i huvudet.

-          Ja, de må vara så, men det var inte jag som önskade att de skulle försvinna, det hade lika gärna kunnat vara på det sättet, du ska veta unge dam att det är inte omöjligt.

Jag vet inte vad jag ska säga. Hon höll på att ge mig en hjärtattack.

-          Du är verkligen knäpp morsan!

Hon ler och lutar sig fram och tar tag i min hand.

-          Sådan mor, sådan dotter.

-          Eh, släpp mig, säger jag och drar bort min hand.

Hon lutar sig tillbaka och ser väldigt nöjd ut.

-          Nå? Vad tänker du? Säger hon och kollar lurigt på mig.

-          Okej, jag ger mig. Jag hade nog saknat henne och honom lite. Men morsan, för fan, låt det stanna mellan oss.

Hon flinar och tänder en cigarett. Det går ett litet tag och sedan säger hon,

-          Jag vet att de innerst inne älskar dig också.

Nu ska jag sova, ska upp ganska tidigt imorgon- ska försöka bli klar med tentan imorgon så att jag har hela helgen fri! Får se hur det går =)
Natti natti! Puss och kram!