Var jättelänge sen jag skrev något inlägg här med fick lite inspiration när det har varit några som frågat när jag ska skriva här igen, plus att jag sitter och tentapluggar nu och då är allting roligare ;) Har tagit en låååång paus från tentaplugget och sitter nu och lyssnar på julmusik, dricker te och har precis kollat lite på tv. Tänkte att nu kan jag skriva ett inlägg här, nu när jag "tid" och lust.

Hänt en heldel sen jag skrev här sist. Jag bor kvar i lilla Kalmar med Jaana. Jaana har ingen blindtarm längre! Den fick hon problem med när hon var i Gran Canaria och det blev problem med vår hemförsäkring, men det är löst nu =) Det är snart jul!! Som jag har längtat! Dåligt med snö bara, men man kan ju inte få allt. Snart åker jag och Jaana hem, ska bli så sjukt jävla underbart! Som jag har längtat. Jag har längtat så mycket så jag har till och med drömt om det flera nätter. Jag har inte träffat några av mina bästa vänner på ett år! Ett år! Känns sjukt.. Har även sagt upp kontakten med en vän där hemma, henne har jag inte sett på månader, har inte pratat med henne sen dess. Det känns också sjukt för innan vi sa upp kontakten hördes vi minst 4 gånger i veckan, nu är hon ute ur mitt liv helt. Det är ingenting jag ångrar för vi kunde inte vara vänner länge, men det är ändå sjukt att människor som jag hade i mitt liv nästan dagligen förut kan det gå flera månader innan jag ens hör deras röst. Men snart kommer jag hem i alla fall, äntligen. Och då får jag umgås med de mest betydelsefulla månniskorna i mitt liv, mina vänner och min familj. Åh min familj, kan nästan börja gråta bara jag tänker på dom. Saknaden är enorm. Min bror, min mamma, min pappa, Puff, min låsas mamma! Åh saknar dom alla. Kommer inte kunna sluta le eller krama dom när jag träffar dom!

Haha jag vet inte hur kul det är för mina läsare att läsa om min ivriga längtan efter mina vänner och min familj, kanske ska skriva om någonting som är lite roligare att läsa om? Hmm... Jaa, jag har ju inte precis något tema i min blogg, utan det blir ju mest mina tankar och mina känslor. Det som känns aktuellt att skriva om just nu är ju julen. Men jag kan ju berätta lite om mitt sommarjobb som jag hade nu i sommras för er som jag inte har berättat det för så hade jag en annorlunda sommar. Kan inte beskriva med ord exakt hur det var men ska försöka. Fick gå igenom både fysisk press, hade nästan alltid ont i kroppen för vi bar tunga saker ofta, vi fick knappt någon sömn och vi stod upp nästan hela dagarna (förutom dom killar som hade chefpositioner eller dom som var bästa polare med de killarna, de kunde lägga sig i lastbilen och röka på när de ville). Visst den fysiska pressen var jobbig, hade nästan alltid ont i ryggen och nacken... men den psykiska pressen... ja den går inte riktigt att beskriva på samma sätt som den fysiska. Det förekom mobbning, förnedring, diskriminering och utfrysning. Självklart är det här utifrån mitt perspektiv och alla var olika, vissa tyckte jag var värre än andra. Men som en utav cheferna sa "alla pallar inte det här jobbet"... Nä, jag skulle aldrig aldrig göra om det! Men visst det fanns rundor som var okej och andra var faktiskt roliga, berodde helt på vilka jag jobbade med. Jag är stolt att jag tog mig igenom den sommaren i alla fall och jag har försökt gå igenom det som hände, försökt dra så mycket lärdom av det som möjligt. Har lärt mig en del om mig själv, hur jag funkar och om andra, hur andra kan funka. Erfarenheter utan reflektion är inga erfarenheter.... (tänkte att det citatet passade in där som en liten uppmaning till er att reflektera över det som händer er, om det ska bli erfarenheter. Erfarenheter är bra =) )

Åh på tal om erfarenheter, jag läste om en man häromdagen som var brandman förut, han var med i en brandolycka och fick fruktansvärda bränskador.. Han låg i koma i 2 månader och han sa det, när han vaknade upp vaknade han upp till en värld av skönhet. När elden brände upp hans ansikte brände det även upp hans värderingar. Under 1 år låg han på sjukhuset och han var så svag så han orkade inte värdera. Han såg allt utifrån vad det faktiskt var och inte på det sättet han tyckte och tänkte att det skulle vara. Han kunde acceptera sin situation, sin omgivning och sig själv för var det faktiskt var! Och han älskade det, alltihop!

Schysst erfarenhet va? Ja det tycker i alla fall jag och ännu schysstare av honom att dela med sig utav det för det kan väcka lite funderingar hos oss andra som inte varit med om detta. Tänk om vi skulle försöka att sluta värdera hela tiden, vara mer objektiva istället. Haha en rolig liten övning på detta är att testa när du är ute nästa gång, testa att enbart se det du ser som det faktiskt är. Om du ser en gul bil som du tycker är snygg, tänkt inte "snygg bil", testa att tänka "en bil". Om du ser någon du känner så tänk inte allt du tycker om denna person, åh där är Sofia hon är alltid så trevlig, åh nej inte Sofia henne orkar jag inte hälsa på hon är alltid så otrevlig, tänk istället "Där är Sofia" . Se allt så objektivt du bara kan! Jag tyckte att det var super svårt men roligt ;)

Det som ger intryck kommer få ett uttryck, vilket i denna process kan vi kontrollera? Visste du föresten att det tar 0.38 sekunder från det att du gör något till det kommer till ditt medvetande... Alltså kommer du omedvetet att sända ut signaler om hur du mår, känner och tycker till andra som du kanske vill dölja. När detta "stängs av" i hjärnan och sätts igång igen, på ett par mikrodels sekunder!! Då kommer du få en känsla av att du varit där förut, även kallat deja vu (vilket det finns flera teorier om vad det är), vilket inte är så konstigt då ditt omedvetna redan varit där 0,38 sekunder innan ditt medvetna. De som är bra "människokännare" är otroligt duktiga på att lägga märke till dessa signaler och kan uppfatta människors verkliga jag.

Tillbaka till att vara objektiv och inte värderande... Jag tror att vi lätt fastnar i vår fantasi om verkligheten. Vi har drömmar och mål (vilket är super bra!) som tar över vårt sinne och vi blir besvikna när dessa inte stämmer med verkligheten.

Hee... titta bara på mig, jag är en riktigt riktig dagdrömmare, jag heter Dagdrömmare i efternamn! Jag har svårt att inte drömma mig bort, det tycker jag är kul och jag får många kreativa ideér utifrån det, så delvis tycker jag att det är bra. Samtidigt som jag behöver träna lite mer på att vara i nuet och acceptera det som är. Det är många gånger mycket roligare har jag märkt, plus att jag blir inte lika besviken när mina drömmar inte stämmer överrens med verkligheten ;)

Från sommarjobb till dagdrömmar, vem behöver ett tema anyway?

På tal om drömmar, jag drömmer i alla fall om en riktigt underbar jul! Och jag önskar er alla en underbar jul. Jag vet att det är många där ute som hatar julen och att den innebär mycke stress och ångest. Jag vet att det finns många där ute som lider utav julen och att det inte är alla som får det jag får. Jag kan åka hem till en familj, till nära som älskar mig och som jag älskar. Jag kommer få äta mig mätt och jag kommer somna i en varm säng. Jag vet att det är inte alla som kan det och jag tänker alltid lite extra på det under julen. Många hjärtan där ute är fylda med hat och förakt. Önskar att de var fylda med värme och kärlek istället, för det är det som är det viktigaste.

Jag kommer nog skriva ett inlägg till innnan julen är här. jag kanske ska plugga lite.. men först, ringa Viktor :D! och sen laga lite middag. Sen ska jag plugga :)

Tack för att du tittade in, skriv gärna en liten kommentar om vad du tyckte om inlägget, vad du fick för tankar och känslor. Det är alltid så kul att få lite feedback på det jag skriver :)

Ha det bra! Många kramar / Kicki