Varning för osammanhängande, obegriplig och flummig text!

Usch usch usch!

Fan vad arg jag är! Ledsen och arg, ussscch! Har en klump i magen och känner att jag vill gråta. Åh blir arg på mig själv, varför lär jag mig inte av mina misstag? Finns en tjej som jag är så sjukt avis på, hon kan saker som jag aldrig ens har fått en chans att lära mig, hon är helt annorlunda jämfört med mig- men det är inte det som är det jobbiga, det jobbiga är att dom är så lika. Jag målar upp det värsta i mitt huvud och just nu är det så sjukt jobbigt! Känns som att hon passar bättre för honom eftersom dom pratar samma "språk".. Jag önskar att jag också kunde prata deras "språk", veta det hon vet och kunna prata om det. Jag önskar att jag också hade dom kvalitéerna och den kunskapen.. Det gör ont att tycka om någon så mycket men känna att man inte duger för den personen och att det finns någon annan som säkert gör det mycket bättre. Jag vill vara glad för det istället för ledsen men det gör ont, känns som en kniv i mitt hjärta. Jag vet att om jag bara hade varit mer mig själv i alla situationer hade jag inte känt såhär. Så mycke press jag har känt, har aldrig känt att jag har behövt bevisa så mycket som med honom. Både när jag mött hans familj och vänner. Jag har velat passa in, vara "perfekt" men det har nästan alltid misslyckats, jag har haft så mycket press att jag har blivit "förlamad", kan inte ens tänka mig hur jag måste ha sett ut, och uppfattats av andra (vill inte ens tänka på det!). Har aldrig hamnat i såna situationer tidigare. Har ni någon gång känt att ni vill så mycket, vill verkligen visa vem ni är, vill imponera och göra ett bra intryck och bara ber att de ska se en och tycka om en, men att man försöker så mycket så det blir precis tvärtom. Man blir en stel, tyst, osäker pinne som endast kan bidra med en tung och jobbig stämning. Har aldrig känt mig så ointelligent, korkad och osäker förut. Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att jag var mer som hon då.. Ju mer jag tänkte på det, desto värre blev det. Värst var det när jag kände att en utav hans bästa kompisar (självklar det personen som jag verkligen önskade skulle gilla mig mest!) såg mig precis som det jag kände, nämligen ointelligent, korkad och osäker. I mina vildaste fantasier har dom även pratat om det, skrattat åt mig och han har skämts över oss, våra "givande konversationer" och att han har hängt med mig. Nej, usch nu får jag lägga av, gjort är gjort och jag kan inte ändra på det som har hänt, bara att när jag tänker på det blir det jobbigt. Det tar på min självkänsla, självförtroende och självbild.

Får försöka se det här som erfarenheter och att jag kanske kommer ha nytta av det i framtiden. Det som gör mest ont just nu är tanken på att det kommer bli dom nu. Hon har tagit bort mig från Facebook också och jag fattar verkligen inte varför om det har någonting med det att göra. Jag önskar att jag kunde se det från den ljusa sidan och vara glad om dom passar ihop, men usch vad det gör ont. Jag vill ju att han ska vara lycklig för det skulle göra mig lycklig, men jag önskar... önskar att han var det med mig, jag är det med honom. Och det känns som att jag skulle kunna göra honom det bara jag var mig själv fullt ut och visa det men pressen tog över! Då tänkte jag- vad har jag att ge? Hon kan ju så mycket mer om det han är intresserad av. Jag har gjort så många felsteg, skulle aldrig kunna räkna upp alla fel jag har gjort.. om det kommer ut en bok med felsteg man kan göra för att skämma ut sig för killen man gillar inklusive hans familj och vänner, då är jag författaren. Känner mig ganska bränd och nergrävd. Kanske dax att gå vidare på riktigt? Inse att, Kicki det här gick ju inte så bra. Jag kommer nog skratta åt det och le åt det en dag. Säga till mina egna tonåringar att kärlek ska ni låta bli, det är lika bra att låta bli killar och tjejer under den perioden, låta bli att bli kär- helst så länge man kan. Sen kommer jag blinka åt min man som jag kommer bli gammal och grå med, som jag kommer sitta med när vi är 80 år och fortfarande spela tv-spel- vi kommer vara det coolaste paret som finns!

Nu känns det lite bättre, skönt att få ut sig alla känslor och att få gråta ut, det känns alltid bättre då. Nu börjar jag tänka på det igen och känner att ångesten kommer tillbaka. Hej och välkommen ångest hoppas du inte blir långvarig för jag har fan inte tid med dig.